S:t Nicolai Gilles historik sammanställd av
Hedersåldermannen Erik Stark 2005

Medlemsutveckling

År 2019: 71 medlemmar
År 2018: 74 medlemmar
År 2017: 71 medlemmar
År 2016: 64 medlemmar
År 2015: 63 medlemmar
År 2014: 54 medlemmar
År 2013: 54 medlemmar
År 2004: 71 medlemmar
År 1980: 140 medlemmar
År 1964: 145 medlemmar
År 1948: 99 medlemmar
År 1918: 44 medlemmar

Källmaterial

• Gillets stadgar och handlingar

• Noteringar om medeltiden är tagna ur verket Sveriges Kyrkor del Storkyrkan c:a 300 sidor. S:t Nicolai Gille finns inte som rubrik men i den löpande texten återfinns gillet omnämnt i gängse uppslagsverk.

Kommentar: Kungliga biblioteket har inte undersökts angående medeltida gillen, sedan boken om Storkyrkan trycktes på 1920 talet har forskning om medeltiden breddats och fördjupats. Inte heller stadens tänkeböcker, Olaus Petri skrifter finns mer material men mycket på latin vartill min kompetens och tid inte räcker. Tag därför denna historik som ett försök till kanske framtida studier med målsättning till en skrift av någon vid gillets 100-års jubileum år 2017.

Erik Stark
Hedersålderman
Sensommaren 2005

Vem var nicolaus

Sankt Nicolai eller Nicolaus den helige, kan hänföras till en icke bestämd biskop i Myra i Mindre Asien på 300-talet. Namnet har grekiskt ursprung med betydelsen folkbesegraren. S:t Nicolaus blev ett populärt helgon i den grekiska kyrkan, och med tiden det ryska nationalhelgonet. Hans reliker omnämns redan 1081. Kulten fördes med Hansans hjälp in i östersjöområdet på 1200-talet. S:t Nicolaus blev de sjöfarandes skyddshelgon. Många kyrkor i de nordiska hamnstäderna bär hans namn. I tysk folktro blev han barnens skyddspatron. ”S:t Niklas” dag den 6:e december kom att bli den dag då barnen fick gåvor, och blev därmed förknippad med jultomten. I anglosachsiska länder blev namnet Santa Claus. Enligt urkund från 1270 knöts S:t Nicolaus till bykyrkan, numera storkyrkan. Ordet gille blev under medeltiden en beteckning för sammanslutningar med olika syften, främst kyrkliga, med även yrkesgrupperingar såsom hantverkare, handel och samfärdsel. Den viktigaste drivkraften i sammanhållningen var religionen, men också till skydd och ekonomisk hjälp. I England var köpmannagillena den vanligaste formen sedan början av 1000-talet. Ordet gille finns i Sverige omnämnt redan på 1000-talet på runstenar i Sigtuna och Skänninge trakten. Även på landsbygden fanns många gillen. I städerna fanns över 100 gillen som ägde hus, s.k gillehem eller gillestugor. Det förnämsta gillet var Helga Lekamens gille, som hade högt uppsatta medlemmar såsom kungar, drottningar, stormän och förnäma kvinnor. Gustav Vasa upptog stora lån från Helga Lekamens gille. Genom Västerås recess 1528 övertog han i samband med reformationen all katolska kyrkans lösa egendom och stora delar av den fasta egendomen.

S:t Nicolai gille ägde en fastighet, det södra övre hörnhuset intill Kåkbrinken och Västerlånggatan. I samband med recessen finnes notering att S:t Nicolaus ålderman överantvardat gillets fastighet, bokföring och all lös egendom till slottskattskrivaren Hans Rekkobo, varpå konungen skänkte fastigheten till sin troman Gudmund Persson, befattningshavare på Stockholms slott. Därmed försvann S:t Nicolai ur medeltiden.

Medeltiden

Gillet var knutet till bykyrkan som antagit namnet S:t Nicolai kyrka (bykyrkan numera storkyrkan). Gillet hade eget altare. Uppgift finns att det var beläget närmats Vårfrualtaret d.v.s. Maria-altaret, vilket regelmässigt var beläget i norra långhuset närmast prästkoret och högaltaret. S:t Nicolai altare finns omnämnt tillsammans med S:t Olofs altare 1401. Ett påvligt brev utlovar avlat till sina besökare vid dessa altaren. S:t Nicolai Gille innehade enligt uppgift, prebende till sitt altare 26/2-1483 och 14/4-1483 samt 10/10-1494. Prebende innebar att gillet i natura eller penningar avlönade en präst vid altaret. Här omnämns också Nils Jönsson som troligen gillets sista ålderman. År 1485 finns uppgift att hustru Ryckmond, änka efter Sante Leysen, tillfördes rätt att behålla präst vid S:t Nicolai gilles altare. Altaret flyttas för S:t Görans anspråk från korsprångets nordöstra travé till den södra sidan intill S:t Gertruds altare. Enligt uppgift uppgår senare S:t Nicolai i S:t Gertrud till gemensamt altare.

Gillet från 1917

S:t Nicolai gille återupplivades 6:e mars 1917. I paragraf 1 lyder i gammalstavning:

Efter stadgarna finns ett tillägg innebärande att stadgarna undertecknats av ålderman och stolsbröder: “THESSE STATUTER SOM AFF ENO BRODER ÅTERFUNDNE ÄST”. Som underskrift till stadgarna finns ett latinskt citat: “AN NESCIST QUANTILLA PRUDENTIA MUNDUS REGATUR” som kan något fritt tolkas ”med ringa förstånd världen styres”. Detta självironiska citat antyder att vår kunskap om medeltida gillen är svagt men gillet får göra så gott det kan. Stadgarna innehåller utförliga ceremoniregler av närmast spexartad karaktär. De återfinns inte i de senare stadgarna från 1937. Bokbindare och åldermannen Fred Åkerdal samlade protokoll och artiklar från 1937 och band in dem. De förvaras nu hos gillets secretarius Magnus Löfqvist. Material från de tidigare åren finns inte bevarade. Det finns anteckningar från 1963 att material skulle överlämnats till Stockholms stadsarkiv. Där finns inga uppgifter om S:t Nicolai Gille.

Gillets sigill i stadgarna från 1937

En cirkel med inskrift Sankt Nicolai Gille med mittfältet sammanflätade bokstäverna SDS. Matrikeln från 1964 visar nuvarande sigill med en cirkel i vilken en fyrpassning S:t Nicolaus i helfigur i mitten omges av sidbilderna S:t Erik till vänster och korslagda nycklar till höger. Medlemsnålen utgörs inte av sigillet, utan av ett cirkelformat märke krönt av en murkrona med S:t Nicolaus i midjebild omgiven med texten Sankt Nicolai Gille i guld på botten av grön emalj. Exakt datum för ändringen av sigill och märke är inte känt. Ett beslut från 16:e januari 1918 att införa medlemsavgifter, upprättades också en kassabok. Medlemsavgiften var 5,- och inträdesavgiften 10,-. 1918 hade gillet 44 betalande medlemmar.

Åldermannakedjan

Åldermannakedjan beslöts 1955 enligt förslag av kyrkvärden Wilhelm Kobbe och togs i bruk detta år. Det må nämnas att Kobbe var kyrkvärd under hela restaureringen av Storkyrkan, vilken leddes av arkitekten Erik Fant (1889-1954). Kobbe var i många år vice ålderman med utnämndes till hedersålderman. Kedjan stals vid ett inbrott i församlingshuset. En ny kedja tillverkades av gillebrodern silversmeden Tore Lindqvist, Stora Nygatan 1. Den togs i bruk vid gillets 60-års jubileum 1977.

Gillebrevet

Brevet finns bevarat och tryckt av Beckmans tryckeri. Text och formuleringar är av typ äldre svenska. Sigillet är det gamla som i nytryck ersatta av samma utformning som på åldermannakedjan.

Texten slutar med ett latinskt citat:

vilket med viss frihet kan tolkas: till den som är värdig tills motsatsen bevisas. Gillebrev och gillenål tilldelas en ny broder vid dennes första besök i gillet. Gillet styrs av ålderman och stolsbröder. Formuleringen är ett eko från medeltiden. Stol var ett ämbetstecken som t.ex biskopsstol, lärostol och domstol. I gillet satt ålderman i stol vid ett bord omgiven av ämbetsbröder på stolar, gillebröderna satt i bänkar längs gillerummets väggar. I nutid är ämbetena ålderman, secretarius, camerarius och custos morum (klubbmästare) jämte vice till varje ämbete. Hedersledamot kan kallas och behöver inte vara gillebroder. Hedersålderman kan utses.

Gillets sammankomster

Strävan har varit att förlägga mötena i Stockholmsregionen och därvid C.M. Bellman försök att inte vara längre bort än att man skulle ha möjlighet att se Bykyrkans torn. Själv kunde Bellman inte uppfylla detta krav. Inte heller S:t Nicolai Gille har kunnat uppfylla kravet. 1977 högtidlighölls 60-årsminnet av att gillet återuppväcktes år 1917. Detta ägde rum i Drottningholms slottskapell enligt beslut av dåvarande åldermannen Karl-Erik Engström för firande av 500-års jubileum med damer med gillemåltid på Drottningholms golfklubb. Vanligen görs före årliga möten besök vid aktualiteter t.ex. muséer, utställningar, ombyggnader mm. Alternativt hålls i stället föredrag vid mötena i vitt skilda intresseområden. Här må nämnas några: slottsbranden, förhistorian till stockholms blodbad och Fersenska mordet. Planer gällande gamla stan som t.ex 1960 år saneringskommitté tredje spåret. Gillet har haft viss samverkan med samfundet S:t Erik, Stockholmsgillet och Stockholms hembygdsförening, t.ex. den mycket uppmärksammade ”rättegången i riddarhuset år 1971. Arrangörer var de fyra föreningarne. Ärendet gällde att kommun och stat som stod åtalade för långvarige försummelser rörande gamla stan. Kärande var boende och arbetande i gamla stan, företrädda av de fyra föreningarna. Domare var S:t Eriks ordförande, regeringsrådet Bengt Hjern, hembygdsföreningens ordförande P.E. Fürst och stockholmsgillets ordförande advokaten Gunnar Fagaeus. Svarande sidans ombud var gillebrodern Erik Stark, förklädd till advokat Diabolicus i trekantig hatt och röd slängkappa. Kärande sidans ombud var stadsjuristen E.G. Westman iklädd hemskyddsoverall med tillhörande slidkniv. De båda godkände inte domstolens kompetens förrän de skrudat sig i domarperuker och mantlar av engelsk modell. Riddarhuset fylldes till bristningsgränsen av 600 åhörare, c:a 400 personer kom inte in. Som vittne inkallades Ulla Lindström fd statsråd. Hon hälsade domstolen med stor hovnigning vilket framkallade stormande applåder. Hon hade tidigare hälsat engelska drottningen endast med lätt huvudnickning. Trots svarande advokat Diabolicus, pläderade för frikännande av svarande med hänvisning till det rådande finansiella läget, som förhindrade bifall till folkets yrkande, förlorade han målet naturligt nog. Därom var samtliga agerande eniga. Målet väckte stor uppmärksamhet i pressen. Humor är ett verksamt vapen i debatten.

Parentation

Vårgillet hyllar de bröder som avlidit under föregående år med en högtidlig parentation. Texten har författats av gillebrodern pastor primarius Lars Carlzon, sedermera biskop i Strängnäs. Han tar upp motivet från de medeltida gillena där medlemmarna trädde in i en gemenskap av ömsesidig solidaritet och förband sig bära varandras bördor med de apostliska orden ”ingen av oss lever av sig själv och ingen dör för sig själv”. Lars Carlzon slutar med  en analog: även om det medeltida samhället var annorlunda än vårt, så har orden lika stor giltighet i nutiden.

Gåvor till Storkyrkan

I enlighet med stadgarna har gillet skänkt gåvor till Storkyrkan. 1959 gav gillet två ljusstakar och två blomvaser i silver tillverkade av silversmeden Arne Gillgren. Gåvorna var avsedda för Olaus Petri kapellet. 1969 överlämnades två kollekthåvar. Håvarna var gjorda i blått tyg omgivna av ett nät i silvertrådar syftande dels på Stockholm som ursprungligt fiskesamhälle samt Kristus som människofiskare. Håvarna tillverkades av konstnärinnan Birgitta Hagnell-Lindén.

Åldermän

1917 – 1946 Martin Eklund Fabrikör

1946 – 1959 Elis Lindblad Försäkringsdirektör

1960 – 1969 Lars Thunberg Kanslisekreterare

1970 – 1978 Fred Åkerdal Bokbindarmästare

1979 – 1984 Karl-Erik Engström Poliskommissarie

1984 – 2004 Erik Stark Arkitekt

2005 – 2006 Lennart Näsström Överstelöjtnant

2006 – 2010    Magnus Åkerman

2011 –             Ragnar Lundgren